Göra film

En certifierad YouTube-expert förklarar YouTube

Stefan Hallgren är en energisk man som arbetar för managementbolaget NineTone. Ett företag som tar hand om flera YouTubers såsom Jockiboi och flera andra som vi över 40 aldrig har hört talas om.

För något år sedan ställde jag några frågor till honom om YouTube och fick ett mindre uppslagsverk till svar. Efterhand har det slagit mig att detta borde andra som intresserar sig för film också få ta del av.

7749081576_f256dba668-777x437.jpg

Here goes:

Mekanismerna på Youtube fungerar så att man skapar en relation till en publik genom att fronta med teamet/sina asikten och berätta massor av det man vill göra och bomba med "behind the scenes" och "under arbetets gång" postningar med mobilkamera/whatever 6-12 månader innan det ens finns något att visa.

Man startar alltså en YT-kanal OM projektet och bygger personliga relationer till sina följare med teamet som spokesmen. Själva produktionen presenteras långt senare. Detta innebär, att man också hela tiden har en process att visa för kommande sponsorer t.ex.

Den gamla mekanismen som vi alla hittills jobbat med som filmarbetare, med SFI-pitch, finansieringsturné, produktion, releasedatum och festivalvarv är en ganska svag väg att gå idag. 

De här stackarna har ingenting med texten att göra mer än att de representerar 1900-talet.

De här stackarna har ingenting med texten att göra mer än att de representerar 1900-talet.

Några få kommer loss och lyfter från festivalerna, får lite betalt för en liten release och resten av filmerna hamnar bara ovisade och okapitaliserade på hyllor hos den lokala, offentliga filmkonsulenten, medan licenskonstruktioner sedan hindrar filmen att få ett liv på nätet och nå publik. 

Så jag anser att alla som jobbar med film har en enorm "unlearn" lektion att göra. Särskilt Indiefilmare.

(Jag skulle t.ex. vilja starta en Youtubekanal med alla indiefilmer som blivit "shelved" d.v.s. lagda på hyllan och aldrig blivit offentligt distribuerade, men det är nästan omöjligt på grund av att man måste förklara och övertala hela den här modellen för upphovsmakarna som sitter med blicken kvar i 1900-talet och hellre låter bli att visa sina filmer för all framtid, än släpper dem på nätet.)

Youtube som plattform fungerar inte riktigt som vanliga distributionsplattformar där man "släpper" något man "gjort färdigt" och hoppas att "folk ska hitta dit". Då riskerar man att stå med 800 views och en tår i ögat efter några månader. :-D 

PÅ Youtube måste man i stället arbeta medvetet, kontinuerligt och jobba med att bygga publik långt innan man har något att visa.

Exempel:

Jag var på ett one-to-one-möte förra veckan med Head of research på skivbolaget Capitol i USA och deras erfarenheter stämmer helt och håller med de erfarenheter Youtube gjort när det kommer till att bygga volym, publik- och hype idag. 

Så här:

-De stora artisterna idag har inte _ett_ släpp eller en release -de (som t.ex. Drake) gör i stället massor av små releaser under sex månader för att sakta bygga volym till den stora.

Drake

Drake

De släpper förhandsremixar, ger publiken material från replokalen, släpper aukustiska versioner, släpper gamla demos, släpper ofärdiga versioner av låtar från studion. Allt detta syftar till att ha mycket material att släppa hela tiden och bygga en fanbase och uppmärksamhet fram till datum "X" där hela den nya, shiny bästa, riktiga singeln släpps liksom. Storytelling. Relationsbyggande. Närhet.

Och när världens största skivbolag med världens största artister har börjat se (med grafer, diagram och prognosanalyser) att just den metoden fungerar och börjat använda den, så är det givetvis en väg som alla på Indieplattformen också kan använda. :-)

Så börjar man bygga en bas av viewers. Som indiefilmare kan man börja med att… 

  • posta mobilkameraklipp från produktionsmöten 

  • från location scouting 

  • berätta massor massor om vad man gör. 

  • Sedan börjar man posta teasers, 

  • uppblandat med mer mobbekameraklipp från arbetets gång. 

Sånt liksom. Och jag tror dessutom det är superroligt att göra! :-D

Pengamässigt: Det kräver enorma volymer tittningar på YT för att tjäna pengar på deras annonser. 30 miljoner views blir ungefär 500 000 kronor.

Men, även 100 000 views är värda en massa pengar om man arbetar på ett annat sätt, eftersom man kan visa sponsorer exakt hur många som tittat på respektive klipp om man jobbar med produktplacering och varumärkessamarbeten t.ex.

Så: sammantaget, är väl det jag säger, att det går att ha en helt ny approach till YT-mediet som indiefilmare.

I Just Wanna Be Cool

I Just Wanna Be Cool

En del tar den här approachen t.ex. IJustWanttoBeCool. Det gänget tjänar riktiga pengar. Det går att kopiera mycket av deras metod, oavsett om det innehåll man tänkt sig producera  ligger i en helt annan genre.

Det var lite tankar så här på morgonen!

/Stefan Hallgren - Filmare, datanörd, Certifierad Youtube-expert, prod vid NineTone 

Filma vertikalt!

Våren 2018 genomförde vi ett projekt där vi ville prova att filma vertikalt istället för horisontellt. Projektet genomfördes med stöd från Region Skåne. Detta är en del av redovisningen.

Text av Marcus A Olsson. Producent för projektet. För intervju med regissör Sadik Salem, scrolla längst ner.

Mål och syfte: Att undersöka ett nytt filmiskt format, dvs den VERTIKALA BILDEN. Målet var att på detta sätt nå fler som konsumerar rörligt material i sin mobil. 

Jag frågade kompositören Andreas Lönnqvist om lov för att få tillgång till musik. Med detta i hand anlitades regissören Sadik Salem till att producera det content vi använde som forskningsmaterial. Sadik Salem anlitade i sin tur olika folk till sin hjälp för att färdigställa materialet. (Daniela Runesson, Linnea Sparén, Michaela Runesson, Jacob Borgfors, Marcus Csanady, Rebecka Gren, Emelie Dahlskog) Under vägens gång tog vi in regissören och dramaturgen Therese Ahlbeck för att få ytterligare ett öga på processen. När materialet var färdigställt la Andreas Lönnqvist ut filmen på sin youtube-kanal, jag testade filmen på en konkret grupp bestående av 30 st 17-åringar. 

Målgruppen kan sägas vara de som väljer att titta på rörligt material i sin mobil. Denna målgrupp finns i alla åldrar, men naturligtvis finns den främst bland tonåringar och 20-åringar. Vi testade filmen konkret på en grupp 17-åringar under pågående genomförande. Dvs under klipparbetet tog jag en version med mig till denna grupp. Lät dem se den och ställde därefter frågor vilket påverkade den slutliga klippningen av filmen. 

Projektet har marknadsförts på så sätt att själva musikvideon marknadsfördes på Facebook och Youtube. Vi marknadsförde projektet i vårt egna nyhetsmail och i våra övriga sociala kanaler, dvs Facebook, Twitter och Instagram. 

Projektet har filmats och producerats i Skurups, Malmö, Lunds och Kristianstads kommuner.  

Utvärderingen av projektet har skett på så sätt att vi har utvärderat resultatet av det bemötande som filmen fått i samband med sin premiär. Erfarenheterna från publikens reaktioner on-line har varit ”ljumma”. En publik tänder till på saker som går utanför boxen. Vi kan konstatera att när vi genomförde detta projektet så var vi inte ensamma. Reaktionerna blev inte så ”nyskapande!” vilket vi trodde, utan istället ett slags ryck på axlarna

Däremot är produktionsprocessens erfarenheter desto mer intressanta. Längre ner i Q&A med Sadik Salem kan man läsa och förstå att det dels uppstår vissa tekniska begränsningar och utmaningar med att filma på höjden, men dessutom nya konstnärliga möjligheter! Detta har öppnat nya dörrar för oss framöver. Dels att berätta och föreläsa om, och dels som kunskap att utnyttja framöver. 

Avvikelser. Vi trodde i början av projektet att många skulle bli intresserade och vilja följa processen. Dels för att vi testade ett nytt format. Och dels för att den musik vi använde som grund till projektet tyckte vi var så pass bra i sig att vi trodde vi skapade en ’hit’ - i stil med A-has ”Take on me” (en låt som blev en hit mycket tack vare en stilbildande musikvideo) Istället kan vi konstatera att projektets nyhetsformat drunknade i att vi inte var ensamma om formatet. Hade vi genomfört projektet ett år tidigare hade det möjligen varit en nyhet. SnapChat och Instagrams ”My story” har redan förvandlat formatet till var mans egendom. Vad de flesta emellertid har missat är att det finns konstnärliga aspekter av formatet som hittills försvunnit. Dvs att man inte ser träden - och dess skönhet - för skogen. Idag ses det vertikala formatet mest som ett slit och släng-format då My Stories låter det som läggs ut försvinna efter 24 timmar. Att försöka skapa något som är vackert och skönt för ögat i detta format väntar fortfarande på att upptäckas.  

Filmen nedan skall för bästa upplevelse således ses på en mobil!

Q & A med Sadik Salem, projektets regissör.

A. Vad upplevde du som regissör för skillnad med att "filma på höjden" istället för ”liggande”? 

Svar: Nu när vi fick filmade på höjden så fick jag tänka om som regissör. Jag kunde inte ta de där klassiska bilderna med två eller tre personer i bild. Jag fick vara kreativ och komma på olika sätt/situationer där jag fick flera personer i bild. Mycket genom placeringen av personerna, det fick bli alltid någon som är lite ovan den andra eller tvärtom. Begränsningen gjorde att vi fick till många nya och intressanta vinklar.

B. Var det någon skillnad i förberedelserna när du skulle filma på höjden? 

Svar: All utrustning vi har är gjord för att filma i “liggande” läge. Därför fick vi lägga på extra armar som kunde hålla kameran på “höjden” båda på stativ och steadycam.

C. Var det någon skillnad på inspelningsplats när du filmade på höjden?

Svar: Jo eftersom vi filmar i höjden så var det extra viktigt att hitta rätt inspelningsplats. Jag vill gärna ha mer än en person i bilden och därför var det viktigt att kunna placera de på höjden. En trappa är ett jättebra exempel, där kunde vi ha tre personer i bild. Varje person på en trappa.

D. Var det någon skillnad i efterarbetet när du filmade på höjden? 

Svar: Jag kunde inte använda standard sekvens i redigeringsprogrammet eftersom den var gjord för bild som är filmat på “liggande” läge. Därför fick jag skapa ett helt ny sekvens som inte existerade i programmet. Jag kunde zooma in i bilden och animera kameran i efterhand utan att tappa kvalitet, eftersom musikvideon kommer visas på mobilen.

E. Tyckte du om att arbeta i detta format? 

Svar: Ja det var kul att jobba på det sättet för att jag fick tänka till lite extra. Man kan inte köra det vanliga säkra kamera vinkeln man är van vid. Istället fick jag tänka utanför boxen och komma på nya sätt att berätta på.

F. Var det något särskilt som blev annorlunda när använde det här formatet? 

Svar: Vi kunde utnyttja mobilen på bästa sätt för att vi använde det här formatet. Vi kunde ha en helbild på mobilen utan att man behöver vrida på mobilen och hålla med två händer. Vi kunde även berätta med appar och sms meddelande som folk relaterar till i det här formatet.

Projektet är genomfört med stöd från Region Skåne!

 
RegionSkåne logo.jpg
 

En musikfilm om Hjältens Resa!

Ljudet har alltid blivit ett issue varje gång vi filmat. Därför ville jag för denna gång prova att göra något där ljudet redan finns. På chans ringde jag upp Erik Hjärpe som är ute på turné med sitt Damn! och Timbuktu. Erik har en liten hobbyverksamhet tillsammans med Svante Lodén där de gör låtar utan någon som helst förberedelse, under bandnamnet ”The Nevergreens”. Min fråga tyckte de lät så knäpp så att de ville gärna prova att göra något. Jag mailade över en kort förklaring på vad som menas med ”Hjältens Resa”, och två dagar senare låg det en liten låt i mailen. Kudos!

Utifrån denna låt började jag sen spåna ihop en liten historia där jag ville illustrera sångtexten, och just det som ”Hjältens Resa” handlar om. Vår lokal har tre rum, och det kändes logiskt att försöka gestalta de tre akterna (som Hjältens Resa består av) med hjälp av de tre rummen. 

Efter förra veckans debacle med en kamera som inte fungerade, varpå vi återigen använde oss av en iphone beslöt jag inför denna gång att fråga ett kameraproffs, Tore Grönlund - som till vardags arbetar på Scandinavian Photo. Tore är duktig på scenerier, och utifrån mina idéer kunde han spetsa utförandet ytterligare. 

Visst är filmen knäpp. Men jag gillar det. Den har ett par skavanker i form av ett konstigt streck i bilden, det syns att Björn drar i snöret i början, och något mer. Kanske borde jag även spelat monstret i akt 3. Men sammanlagt tycker jag den har sin udda charm.

Återigen ingen egentlig förberedelsetid, inspelning från kl 8.30 - 10.30. Inga klipp i filmen. Hade vi haft mer tid skulle så klart “akt 3” blivit ännu vassare, men vi tar det med oss till nästa gång. 

Och Hjältens Resa då? Vad är det? Jo, det är namnet och temat för den manuskurs som Therese ska hålla den 23 sep. Kan man inte den bör man nog tänka om ifall man vill skriva filmmanus. ;)

En Magnus, Brasse och Eva-film!

Förra veckans försök med att göra en "ICA-film" gav viss mersmak. En knäpp idé och så kör man på det. Den här veckan ville jag åter göra en film som promotar - precis som Icas filmer - fler saker än bara en. Tanken från början var att när Therese kommer in i filmen skulle det komma en skylt som promotar den manuskurs hon ska hålla 23 sep. Problemet som jag inser med förra filmen är bara det att informationen på de analoga skyltarna går inte in. Det är en kul/knäpp film, men jag tror inte en enda biljett till Måndagsklubben eller regikursen (som vi oxå gjorde reklam för) blev såld tack vare filmen. (inte heller blev någon t-shirt såld)

Således fokuserade vi den här historien på ett enda ämne, nästa Måndagsklubb. 

En annan detalj som växer sig fram trots att ingen kommenterat det är att bilden och ljudet som iPhonen ger inte är fantastisk. Man önskar att det var lite bättre. Eller åtminstone jag och Therese. Därför hämtade vi en lite bättre systemkamera som vår dotter har gjort till sin egen. Bilden blev genast bättre. Men ljudet..? Vi var just på gång att acceptera ljudproblemet när batteriet dog. Vår Canon-kameras batteri verkar hålla i 10 minuter. Tröttsamt. Så för att fatta ett snabbt beslut och komma vidare så gick vi tillbaka till Iphonen. 

Några repetitioner och därefter två tagningar som båda fungerade. Med oklar ledning, var det jag eller Therese som regisserade?, så blev det enklast för oss alla om vi gjorde allt i en bild. Sagt och gjort. Resultatet med två "tokiga" män och en "förnumstig" kvinna gav snabbt associationen till Magnus, Brasse & Eva. Det får vara så för den här gången. Men vi har lovat varandra bättring framöver. 

Väl inspelat gick jag till Good Film & Post i Malmö och frågade Daniel Karlsson där om han hade 10 minuter över. För den här gången hade han det. Tack Daniel och Good! 

Nerlagd tid den här gången: Spåna fram en idé/ett manus: 45 minuter. En timme på inspelningsplats. 10 minuters samtal med Daniel på Good per telefon, och sms.  30 minuter med att ladda upp filmen på olika medier. Totalt lite drygt 2.5 timmars arbete. Plus att skriva den här texten: 30 minuter. 

Vi gör en "ICA-film".

Den senaste filmen - 10-sekundersfilmen med en skylt i fiskelina - gav bland annat en kommentar på Linkedin; "Fantastisk animering". Lite ironiskt så där, men tanken ledde vidare till att ja, det är så här Icas filmer ser ut - fast utan budget. Så låt oss fortsätta detta koncept till en "riktig Ica-film". Så en liten dum historia med poäng i slutet som tar upp det vi försöker sälja just nu. 

Den här gången behövdes det mer än 30 minuter på inspelningsplats. 2 timmar räknade jag med. Detta innebar att det var omöjligt att be någon som helst om hjälp. Björn Arvidsson som egentligen är polis hade möjlighet att flexa med sin arbetstid, vilket var tur för mig och filmen. 

44900.jpg

Den här gången hade vi ett stativ med oss. Köpt på Kjell å Co för 149kr. Men på nätet hittar jag samma sak för halva priset. 

Med bara jag och Björn på inspelningsplats så inser jag i efterhand att vi borde varit en till. Åtminstone för att hålla koll på vad jag och Björn säger. Min replik om apelsinen "den ska man inte dricka..." är ju rent slarv som inte hade skett om någon till varit på plats. 

Efteråt klippte jag ihop det i Mac-datorns eget redigeringsprogram, Imovie. Ett program som ständigt hånas av oss 'etablerade' filmare. Samtidigt för min egen del tyckte jag det var helt okej för den här lilla filmen. Mitt eget intryck av riktigare program som Davinci Resolve eller Premiere är att dessa program är fantastiska och med dom kan jag säkert flyga till Mars. Fast vad ska jag med dessa kapaciteter om jag bara vill till Ica och köpa mjölk, typ. Jag kommer att köra med Imovie ett slag till. 

På måndag lägger vi upp den på Facebook, och så får vi se hur folk reagerar och om vi får något sålt tack vare den. /M

Sommarens små filmer - hur och varför...

De små filmer vi har gjort under sommaren har fått lite uppmärksamhet av folk som undrat hur och varför. Så här kommer en liten genomgång: 

"Regikurs Promo". Alldeles för sent - slutet av juni - insåg jag att folk inte hade lagt märke till att jag skulle köra en kurs i filmregi 15 juli. Eftersom jag och Therese tillsammans tidigare kört regikurser så ville jag nu visa att det bara var jag. Och på mitt sätt. 

Med inspiration av en amerikansk promotion film för ett "webinar" så hittade jag på en rappakalja som naturligtvis var alldeles för svår att komma ihåg i ett svep. Eftersom jag lärt känna unge Sadik Salem tidigare bad jag honom sköta kameran och vara lite regissör åt mig. Han bad i sin tur sina kamrater Daniela Runesson och Marcus Csanady att hjälpa till. Några dagar innan vi skulle köra slog det mig att en ensam figur i bild må vara kul, om det är en kändis. Men ärligt, "pratande typer" förblir bara "pratande typer". Det blir mer intressant om det finns någon till med i bild. Ying o Yang, Helan o Halvan etc. Därför frågade jag Björn Arvidsson som hade tid och lust att ställa upp. 

Vi filmade i Ideon Innovations lokaler, som - fick jag veta efter filmen var klar - tydligen är något helt annat än Ideon. (Där kan man ju undra hur varumärkesproffsen egentligen tänkte) Jag säger således fel i slutet av filmen när jag nämner Ideon och inte Ideon Innovation. 

Ganska snabbt satte alla i teamet hur de skulle röra sig och agera, vilket gjorde att de fick ta en paus med an jag fick gå runt för mig själv och rabbla texten i en halvtimme. Vi började kl 10.00 och var klara för att äta pizza kl 14.30. 

Därefter tog Sadik med sig materialet hem till sig. La på en ljudeffekt i början, förstärkte klippet slutet, gradade bilden lite, och la på slutskylten. På morgonen därpå tankade jag upp filmen direkt på facebook, och filmen fick ett väldigt bra genomslag. 

Om det hjälpte kursdagen den 15 juli vet jag emellertid inte. FotbollsVM och medelhavsvärmen gav inte direkt folk lust till att gå en filmkurs. Men som med allt man gör så leder inte alltid resultatet till det man förväntade sig, men till något annat, nytt och spännande. 

Uppmuntrad av framgången med Regi-promon, så insåg jag att den konsert vi skulle ha i början av augusti med Tibble Transsibiriska behövde en push i sociala medier. Men tid fanns egentligen inte. Vad kan jag göra på en timme? Och utan redigering eller någonting. Det knäppa med att hålla en konsert med sex musikanter i en lokal som knappt tar 25 personer har (för mig) en inbyggd humor som borde tas till vara. Jag frågade Björn igen om att vara med, och så filmade vi med min iPhone 6. När vi höll på så kom Björn med idén om att filmen borde ha en slutkläm i form av den andra "scenen". Vilket nu i efterhand är en självklarhet. 

Vi filmade från kl 9-10 ca och kl 12 la jag ut filmen på Facebook. Ingen grade eller puts. Emellertid har Macens eget bildprogram en funktion som gör att man kan putsa en film (dvs klippa bort skräprutor i början och i slutet) samt lägga till ett klipp. Det räckte för att filmen skulle bli det den blev. 

Eftersom jag trodde reaktionerna skulle bli som med första filmen blev jag lite besviken. Men lärdomen efteråt är ändå att Regi-promon var mycket mer visuell. Den är kul att titta på. Tibble-filmen är mer jag som babblar utan visuella knep. Då bör man hålla sig kortare. Dessutom gav den inblandade något att dela, och mig med flera något att prata om. Plus; en halvtimme efter filmen hade lagts upp ringde Sydsvenskan och ville göra intervju om konserten. Om det berodde på filmen eller på ett tidigare pressmeddelande får vara osagt. Själv väljer jag att tro på karma! 

Dags för ny regikurs den 2 sep, och jag tänkte att då är det väl bara att publicera den fina Regi-promon en gång till. Men ganska omgående märkte jag på gensvaret på Facebook att gammalt är lika med ofräscht. Vem vill se den filmen en gång till? Nytt och kort är bättre än gammalt och lite långt. Och var finns tiden till att filma något större? Ingenstans. 

Men vad var budskapet från den längre Regi-promon? Tja, att regi kan vara lika enkelt att lära sig som hur man kokat en potatis. Och en stillbild från Regi-promon jag försökt tjata på sociala medier var just den där jag håller i en potatis. Det kanske man kunde göra något kul av? 

 
Ny regikurs!-2.png

Björn, som precis som jag själv, ändå gillar att stå framför kameran var beredd att ställa upp. Nu behövde vi bara någon kunde hålla i iphonen. Daniela från första inspelningstillfället bor ju i Lund men skulle med tåg kl 9. Så sagt och gjort, kl 8.30 fick Björn och Daniela dyka upp till Tiny Lumberjack, och så filmade vi illa kvickt. En detalj som ingen av oss tänkt på är att man är lite mosig i ansiktet någon timme efter man stigit upp. Åtminstone om det är 25 grader ute och man är över 40 år. Det slår mig att vi inte är lika good-looking som på still bilden. 

Återigen ingen grade eller någonting. Eftersom den var så kort tankade jag även upp den på Instagram, som erbjuder lite olika filter. Här fanns ett filter som fick mig och Björn att se lite bättre ut. Därför fick det också bli denna Instagram-version som jag la upp på Facebook. 

Kl 11 samma dag var filmen uppe på Facebook och har sen dess gett en del brus. (irriterande är så klart att samma sekund som den lades upp så kommer ett mail från Facebook som frågar om man inte ska betala för att den ska synas bättre. Deras maskiner läser så klart av att vi vill sälja något med filmen, och därför bromsas den. Efter en timme hade 5 personer sett den, så istället fick jag som privatist dela den, vilket gav visningarna fart) 

Men har detta nu lett till fler kursdeltagare? Jag vet inte. Kanske har jag skrämt bort någon med min så kallade humor. Å andra sidan kanske jag har lockat någon annan lite mer. Tiny Lumberjack syns mer i bruset. Det är en bra sak. 

Jag tror att en seriös film-pedagog bör filma själv. Att bara prata ekar lite tomt. När jag nu har filmat dessa filmer med noll i budget och med ingen tid alls så ger det mig också en insikt i vad som är möjligt om man inte har tillgång till annat än sin mobil. Det finns oändliga möjligheter. Och det är väldigt kul att få hålla på. 

Nu kanske inte så många läser ända hit ner, men kommentera gärna om ni får några tankar. Kring vad film kan ge. Kring om filmerna är kul eller bara "bajs" (som någon skrev om en tidigare film vi gjorde för länge sen) Eller något helt annat. 

(Är inte kommentatorsfältet där så klicka på rubriken så hoppar bloggen in på enskild sida med möjlighet till kommentar)