Scriptwriting

Vad vi pratar om när vi pratar om karaktär...

En karaktär i ett manus är en figur/person/människa som förekommer i historien. 

Emellertid lyckas undertecknad själv ibland att förväxla en karaktär med rätt och slätt en figur. För som ordet karaktär anger (t ex från wikipedia) så betecknar ordet "en persons, plats eller situations kännetecken, egenskaper eller läggning, sådant som karakteriserar personen, platsen, föremålet eller situationen". 

Med andra ord, en rollfigur som inte har några karaktäriserande drag är rimligen ingen karaktär utan snarare en figur/deltagare/utfyllnad. Och en figur som inte har några karaktäriserande drag är både ointressant att läsa och för skådespelaren att spela, och i sista hand, för åskådaren att beskåda.

Följaktligen vill ingen skådespelare göra en figur som inte har någon karaktär. Regissören måste för att få skådespelaren med på sitt projekt förklara vad som är speciellt med just den här rollen. Vad det är som karaktäriserar rollen. Om denna kreativa brainstormning inte har gjorts av författaren så kommer regissören och skådespelaren att hitta på något som leder till att regissören får gå tillbaka till författaren och be om justeringar, utifrån just denna brainstormning. Ibland tackar författaren och tar emot, och ibland kan det leda till att författaren tar långledigt och reviderar hela sitt konstnärliga skapande.  

På samma sätt blir läsningen av ett manus tråkig när figurerna/personerna i ett manus saknar karaktär. 

Så hur skapar man karaktär? Om detta kommer Therese Ahlbeck att prata mer om på kursen om "karaktär".  Men låt oss ta en snabb glimt på några oförglömliga karaktärer. 

Tilda Swinton i "Michael Clayton". Här är final-scenen. (Spoilerwarning. Se hela filmen först) Tilda fick Oscar för sin gestaltning av den plågade antagonisten. Inte konstigt, hon är fantastisk, men allt fanns redan i manuset (jämför med manuset  - se sid 119-125 för denna scenen) . 

Nu hoppar vi vidare till "Fargo". Ethan och Joel Coens filmer är ofta fantastiska för just deras förmåga att skapa färgstarka karaktärer. Se denna scen som ett exempel. Men läs manuset först, och notera att även om det är färgstarka skådespelare så finns karaktären redan i texten. (jämför med manus, sid 87-89 i denna länken

Gemensamt för dessa båda scener är att det rör sig om hur den skyldige möter sin överman. Låt oss därför som avslutning ta en en nyare film där det inte finns någon självklar skyldig (men däremot konflikt) "Captain Fantastic". (jämför med manus, Se sid 60-63 i denna länken

/MAO

Singin in the rain...

Aj aj, både mamma och dotter Fischer gick bort inom loppet av 48 timmar. Alla sörjer prinsessan Leia, men själv kan jag inte låta bli att tänka på att mamma Debbie Reynolds, som den sista i den fantastiska trion från Singin in the rain, nu är ur tiden. Så från Star Wars till en film som fortfarande ligger före, här är Gene Kelly som berättar om hur Singin in the rain blev till i en raspig 1979-intervju. 

Om du fortfarande inte har sett denna fantastiska film, gör dig nu tjänsten och se den ögona bums! Meta-nivåerna och humorn i den här filmen är på rena Judd Apatow/Seth Rogen-höjder. Finns på Netflix nu!

Scriptshadow

Man kommer som bekant ingenstans utan ett bra manus.

Och ingen regissör blir någonsin en någorlunda bra regissör utan att förstå grunderna i vad som gör ett bra manus. På samma sätt blir ingen manusförfattare någonsin duktig i detta hantverk utan att ha koll på grundstenarna.  

Ett bra sätt att ta till sig hur ett manus fungerar är att följa bloggen Scriptshadow. 

Den här killen (eller det här gänget?) började med att läsa manusen som ännu inte blivit filmade i Hollywood och la ut en recension varje vecka. Efter hand har det blivit mer och mer och nu kommer det olika manus-relaterade saker varje dag från denna blogg. 

Vill man själv läsa de manus som han/hen/dom recenserar så lägg ett mail till dom. Kolla under ”contact”, så kan du själv få chansen att läsa och se att även de största stjärnorna får kämpa med kanske inte världens bästa manus. Eller att även de bästa manusförfattarnas verk kanske till en början inte är de mest lysande. Eller att någon helt okänd författare har lyckats attrahera hela branschens intresse med ett genomarbetat och originellt manus.